Ostia Antica

Ostia, hamnen i Rom vid mynningen av floden Tibern, ligger cirka 24 km sydväst om Rom. Enligt legenden grundades Ostia av den legendariske fjärde kungen av Rom, Ancus Marcius (640-616 f.Kr.). De arkeologiska lämningarna daterar sig tillbaka till det 4:e århundradet före Kristus. Den ursprungliga stadskärnan var en liten befäst by, vars invånare främst levde på att extrahera salt från träskregionerna vid Tiberns mynning. Parallellt med Roms växande befolkning, uppstod behovet av en kommersiell hamn, för att hantera de ökade försörjningsbehoven i den stora staden. Staden utvecklades snabbt till att bli Roms kommersiella hamn, men har också tjänat som flottbas under de puniska krigen. Det första århundradet e.Kr. var Ostias storhetstid. I staden pågick en livlig handel och människor av många olika nationaliteter bodde här. Det fanns en stor invandring från de romerska provinserna och det är dokumenterat att statliga tjänstemän, handelsmän och hantverkare från Nordafrika, Egypten, Turkiet och Grekland var där. Staden bestod främst av butiksbyggnader, sädesmagasin, torg, ett forum, en teater, tempel, bad, villor och stora hyreshus. Dessutom är Ostia känt för sina många Mithras, underjordiska helgedomar och platser för tillbedjan av den persiska ljusguden. I slutet av antiken bytte Tibern kurs och Ostia- hamnen slammade upp, med det resultat att staden drabbades av en nedgång och lämnades med tiden. Staden är ett fantastiskt komplement till Pompeji, då Ostias storhetstid ligger i omedelbar anknytning till den tid då Pompeji förstördes.