Den unge mannen James Kilroy arbetade i hamnen i Boston på 1940-talet. Hans jobb var att lasta de stora ångfartygen med lådor som skulle fraktas till världens alla hörn.
En grå novembermorgon tog Kilroy skydd under tak för att komma undan regnet då en förman ropade. "Hej Kilroy, nu dagdrömmer du igen. Kan du aldrig få något gjort?”
Vid det här laget var Kilroy van vid att förmannen förolämpade honom och han visste att han var tvungen att återgå till arbetet. Lådorna skulle inte lasta sig själva.
Men när Kilroy böjde sig ner för att plocka upp en av trälådorna slogs han av en fantastisk idé.
Med en bit krita skrev han med stora, fetstilta bokstäver på varje låda: "KILROY WAS HERE" När dessa lådor lastades av i hamnar runt om i världen var det lite som att Kilroy också fick besöka dem - ett riktigt effektivt sätt att resa runt måste man säga!
Från det ögonblicket, när förmannen ropade åt Kilroy att han inte fick något gjort, log Kilroy bara eftersom han visste att runtom i världen fick människor dagligen veta att han visst fick något gjort. Kilroy insåg att det finns fler än ett sätt att korsa gränser och bryta igenom barriärer för att känna sig fri och oberoende!